Mario & Luigi: Superstar Saga

Jag fick för mig att varva läsningen på pendeltåget till och från jobbet med lite Game Boy Advance. Ett spel som jag då fyndade på Tradera för 100kr var Mario & Luigi: Superstar Saga. Flertalet recensioner berömmer det och jag tänkte att det här förhoppningsvis ska vara något som är rätt lagom för mig.

Det första man märker i det här rollspelet är Nintendo-humorn och även om jag var en Segagrabb (jag spelade inte igenom Super Mario World m.m.) när jag växte upp så förstår jag humorn och jag tror den är ganska universell. Men efter ett tag försvinner humorn från agendan och det är relativt tjatiga uppdrag istället man behöver göra.

Historien spelet handlar om är faktiskt värdelös och inte ett dugg engagerande. Prinsessan Peachs röst som blivit stulen och för det ska Mario och Luigi åka över till Bean Bean Kingdom och hämta hem den. Ut på det verkar det bli en liten dokusåpa och allt rör ihop sig. Originellt tänkt!

Frågan oundvikligen kommer upp är målgruppen. Det känns inte som att det är vuxna eller ungdomar man velat rikta in spelet till, men barn förstår nog inte humorn, eller i vart fall inte all humor. Alla pussel som finns i spelet är dessutom riktigt korkade. Har man inte kläckt dem på 30 sekunder är det något fel och då är det oftast grafiken som är problemet. Man inte ser vad man ska göra helt enkelt. För att fortsätta racka ner på spelet så kan jag avslöja att hela spelet är väldigt linjärt. De säger var man ska gå och vad man ska göra. Något spelet dock ska ha beröm för är det riktigt bra stridssystemet. Det är välbalanserat, men tyvärr är alla fiender lite väl lätta och det gäller allt i spelet. Grafiken är riktigt mysig och jag trivs in miljön. Ljudslingorna är bra, om än något tjatiga ibland och rösterna som kommer ibland är nog bara tio olika ljudklipp.

Fast recensionen är ganska negativ var det överlag helt behagliga 24 timmars speltid, men det är inget jag kommer röra igen och 100kr känns som ganska lagom för spelet. Hade spelet inte varit så upprepande och enkelspårigt hade jag varit lite sugen på uppföljaren till Nintendo DS. Det finns bättre rollspel (ZELDA!) men det finns få spel med lika stor portion humor.