Morden i Oxford (Loes crímenes de oxford)

En dag i Sverige, Stockholm, T-centralen fanns en person av manligt kön på väg hem från jobbet. Under den 25 minuter långa pendeltågresan skulle denne person sitta och titta ut genom fönstret. I pocket shop fann han dock något som skulle försöka uppehålla honom. Morden i Oxford hette pocketboken, som hade en halvt osyndlig kommentar på framsidan av Dagens Industri och var skriven av en argentinsk författare (Guillermo Martínez) som är doktor i matematik. Inte fan trodde denna konsument att boken skulle vara så förutsägbar och där med tråkig. Hur hittar ett svenskt förlag boken och tror den säljer? Eller vänta nu, den såldes ju till mig. Förlåt världen! Inga fler impulsköp!

Första meningen avslöjar faktiskt hela boken och resten av boken är faktiskt bara en transportsträcka för att se om den var så förutsägbar. Bara för att ni inte ska göra samma misstag som jag och köpa boken ska jag bjuda på första meningen:

”Nu när åren har gått och allt är glömt, nu när jag i ett lakoniskt mail från Skottland mottagit den sorgliga nyheten om Seldoms död, anser jag mig kunna bryta löftet som han i vilket fall som helst aldrig avkrävde mig, och berätta sanningen om de händelser som under sommaren 1993 stod att läsa i de engelska dagstidningarna under rubriker som pendlade mellan det makabra och det sensationslystna, men som Seldom och jag alltid, kanske på grund av den matematiska bibetydelsen, helt enkelt refererade till som talserien eller som Oxfordserien.”

Va? Avslöjade den inget? Men boken är en deckare, på ett ungefär. Seldom är död och dessutom står det om ett löfte mellan de två. Aja, kanske ska berätta lite mer om boken än att bara vara elak om den här lättsmälta sörjan.

Boken handlar om en man som är matematiker, som dock har ett okänt namn (som dock har två L i sig och ska vara svårt att uttala) och kommer som utbytesstudent till Oxford. Den här personen hyr ett rum hos en Mrs Eagleton och hon mördas naturligtvis och polisen tillkallas. Nu är det dock inte mannen som är skyldig då han har ett bra alibi. Genom det här mordet kommer han dock i kontakt med den brottsfascinerade matematikprofessorn Arthur Seldom. Därifrån fortsätter boken med lite buzzwords som Fermats gåta, Enigma och Pythagorianerna och deras trosuppfattning. Dock inget på latin den här gången…

Innan jag rundar av med att säga att jag inte gillar boken speciellt mycket ska jag bjuda på den mest beskrivande sexakt på en mening jag har läst:
”Vi älskade som ett par otyglade, entusiastiska kaniner resten av eftermiddagen”, sida 206.
Anledningen att jag vill ta upp det är att jag finner sexakter i böcker ofta otroligt naiva och klumpigt skrivna. Den här författaren går rakt på sak och uttrycker sig kort och koncist. Det får i detta fall boken att bli klar fortare och man slipper läsa om sex och man får fortare reda på om lösningen är den som man trodde – vilket den var i mitt fall. Men en deckare kan man inte läsa de sista tio sidorna av för då kan boken avslöjas och bli dåligt, om det nu inte var så att man hade rätt. Då blev man besparad allt lidande. Boken ska ha ett till plus, den är kort och lättläst.

Så, summeringen är att man inte ska läsa boken, om du nu inte får betalt för att lida dig igenom den.