Tennis är en av mina absoluta favoritsporter. Dels för att det är enormt mycket teknik, taktik och skicklighet men även för att matcher kan gå fram och tillbaka. Det blir underhållande elegans på hög nivå. Att konvertera denna känsla till TV-spel borde gå relativt smärtfritt och visst visar Top Spin det. Jag har aldrig spelat ett seriöst tennis-TV-spel innan den här bekantskapen med Top Spin. Dock har det blivit äckligt många timmar Mario Tennis på Nintendo 64 med Kenny. Mario Tennis är dock inte speciellt seriös eller realistisk tennis.
Jag fick för mig att fynda Top Spin för ungefär en hundring på Tradera efter att ha läst att folk gillar spelet och visst var väl värda pengar. Top Spin är alltså ett seriöst tennisspel till den gamla hederliga Xbox-maskien och släpptes under slutet av 2003. Det har riktiga namn på spelarna, men några av dem, däribland Pete Sampras och Michael Chang, har lagt av idag så det känns utdaterat, tyvärr.
Spelet innehåller både herr- och dammatcher och skillnaden finns där, precis som det gör när man tittar på TV. Det finns även ett karriärläge där man kan skapa sin egen gubbe och denna gubbe kan alldeles för enkelt träna upp några färdigheter och sedan vinna Wimbledon eller någon annan Grand Slam.
Det som gör spelet roligt är att spela mot vänner. Det blir långa, intensiva bolldueller och det är underhållande tennis. Dock så är det något som skiljer det här emot Mario Tennis och höjer nybörjartröskeln. När bollen är över nät ska man hålla inne slagknappen för att få kraft. Det tog tid att lära sig detta och ofta missar man bollar, fast man tycker sig ha gjort allt rätt. Det tog runt tre timmar att bemästra det fullt ut och sedan tog det tre timmar till och då kunde datorn få stryk på svåraste nivån.
Efter det här spelet har det släppts en uppföljare med det fantasifyllda namnet ”Top Spin 2” och det är troligtvist bättre. Det finns även en serie som heter Virtua Tennis som sägs vara bra tennisspel. Har man en nyare maskin ska man nog ta sig en titt på dem, men Top Spin är inget jag ångrar att jag köpte och jag hade i vart fall kul i ca åtta timmar.
| Sammanfattning | |
|---|---|
| Köpvärd: | Självklart |
| Riktpris: | 100 SEK |
| Kommentar: | Det här är kul! Nästan lika bra som riktig tennis! |
Jag är också väldigt förtjust i Top Spin och du har också rätt i ditt antagande om att uppföljaren skulle vara bättre. För det är den.
Tyvärr har båda dessa spel en liten akilleshäl. Nämligen laddningstiderna som är extremt långa. Framförallt i karriärläget. Får hoppas på att den nyss utannonserade trean i serien ändrar på det.
Är AI:n bättre eller vad är den stora skillnaden?
Jo, en aning åtminstone. Det går inte att spela efter ett upprepande mönster på de högre svårighetsgraderna i alla fall, då läser motståndaren ditt spel efter ett tag. Den största skillnaden är väl annars att det är mer realistiskt än föregångaren. De sk ”fartränderna” som dök upp efter bollen i ettan är borta och animationerna har givetvis blivit bättre. Men det är i stort väldigt likt föregångaren i övrigt.