Snabba Cash

Min flickväns syster Beatrice tyckte jag skulle läsa boken Snabba Cash, eller rättare sagt så önskade jag mig den i julklapp och hon var snäll nog och gav mig den. Jag är ju löjligt förtjust i böcker om maffia, olagligheter och andra brottsliga saker. Anledningen är troligtvis den att det är en värld som jag inte kommer i närheten av i mitt vanliga liv.

Jens Lapidus har som debutbok skrivit något som han kallar för Snabba Cash. Antagligen valdes den boktiteln för att det här är en historia om kokain och tre personer som på olika vis befattar sig med den industrin. Dessa tre personer är alla involverade med varandra och med organisationen runt kokainet för att tjäna stora pengar, snabbt.

Den första, härliga liraren av de tre är latinosnubben Jorge som sitter inne. Han tycker livet suger i fängelset så det är hög tid att ta sig ut. En permission och lite pluggande senare är han ute från Österåker. Tyvärr är han ovän med den andra härliga liraren som heter Mrado.

Mrado jobbar för jugoslavmaffian med bossen Radovan. Där är arbetsuppgifterna bland annat att bedriva indrivning, penningtvätt och andra härliga aktiviteter. Tyvärr så är arbetsförhållanden för Mrado ganska sunkiga, otrevliga arbetstider och ingen pension. Mrado har dock en liten dotter som han bryr sig om, på sitt vis och har privata problem som rör den lilla flickan och förhållandet till hennes mamma.

Sista liraren är ”JW”. Han är en fattiglapp från ”landet” som leker stekare på Stureplan. Han vet var man ska hänga, vem man ska känna, vad man ska tjacka, vem man ska ligga med och allt det andra som gäller i rikemanskretsar. För att kunna vårda sin lejonman (frisyr av märket backslick) utan att klippa den själv och slippa köpa begagnade märkeskläder så börjar han sälja kokain och detta tillsammans med redan nämnda kokainkungen Jorge.

Lapidus försöker härma jargongen i varje umgängeskrets och det gör det intressant att läsa, men det förstör även djupet i boken. Det här är en bok man köper som pocket, plöjer och sedan så är nöjd. Det är väl även så man ska ta den, men jag jämför den ändå med den relativt nylästa boken Svensk Maffia. Om Svensk Maffia är en dokumentär, så är det här en vanlig roman. Det går med andra ord inte riktigt att jämföra dem, men jag fann ändå Svensk Maffia mer läsvärd. Främst för att den är på riktigt och att den inte är tråkig rent språkmässigt (som den typen av böcker kan bli), men även för att den ger ett helt annat djup än Snabba Cash.

Man kan också jämföra Snabba Cash med Tjuvarnas marknad. De är mer lika, fast Snabba Cash känns mer realistisk och det är en mycket bättre bok. Det känns mer troligt att det i Snabba Cash skulle kunna ske än det i Tjuvarnas Marknad. Dessutom är samhällskritiken mindre i Snabba Cash och det är ett plus i kanten, för det kan bli lite väl tröttsamt.

Jag kan rekommendera den här boken och jag tycker den är läsvärd, men det finns böcker som ger mer. Man kan ju låna den på biblioteket eller skaffa den som pocket och då få det trevligt för stunden. Förvänta er dock inte en djup bok för det här är ytlig maffia och snabbt förbrukade slantar.