jPod

Min kära flickvän hade läst på baksidan av boken och trodde att det här var en bok för mig. Jag tänkte väl inte speciellt mycket på det, men så köpte jag den en dag i pocketformat för det lät ändå som en intressant bok. Känslan efteråt är att det här är något av det mest udda jag läst. Bara man bläddrar i den så ser man mängder med sidor av blaj. Till trots för slöseriet av skog så är det här ändå underhållande.

Ethan är en helt vanligt snubbe, om än rätt nördig. Han jobbar på ett spelföretag i Vancouver, på en avdelning som heter jPod. De jobbar med ett skateboardspel och han trivs ganska bra på jobbet. Avdelningen är bra vänner och de alla umgås aktivt, hatar McDonalds (kallas smittan) tillsammans och har en väldigt konstig, men ack så trevligt stämning.

Man märker dock ganska fort att Ethans mamma är ganska speciell. Hon har nämligen mördat en mc-snubbe med elektricitet och behöver hjälp att begrava liket. Hans mamma försöker nämligen sälja marijuana, som hon odlar i bottenvåningen. Den största plantan heter ”The Dude” och är mycket speciell för henne.

Ethans pappa är minst lika sjuk som hans mamma. Pappan försöker göra sig en karriär som skådespelare, då han tyckte sitt gamla jobb sög och så ville han bli ball. Det sjuka är dock att han älskar tävlingsdans och han vänsterprasslar med en 20 år yngre kvinna som jobbar på inspelningsplatsen.

Bara för att krydda det lite extra i denna familj av kaos så har Ethan även en bror. Denne säljer fastigheter och för att kunna få bästa möjliga pris så måste denne hjälpa till med att smuggla kineser åt Kam Fong. Kam Fong kan fixa allt, med betoning på allt.

När Ethan kommer hem efter att ha begravt mc-snubben så sitter det mängder med kineser i flyktingkläder hemma hos honom. Han kräver att han bror ska köpa kinakrubb till flyktingarna, medan han ger dem alla sina rena kläder och tvättar flyktingkläderna och ger även flyktingarna en dusch. Problemet är Ethan själv kommer gå runt och se ut som en flykting ett bra tag för han ha ju inga kläder kvar efter att ha givit bort dem. Ut på detta problem så ringer hans pappa om att hans unga vänsterprassel har rökt en bit av The Dude.

Som ni precis läst (antar jag) så märker ni att den här boken är allt annat än utförutsägbar. Den är faktiskt helt vrickad och tempot i början av boken är högt. Författaren Douglas Coupland har dock problem efter halva boken att hålla uppe konstigheterna (eller är det att man blivit van vid dem?). Persongalleriet är brett och ganska ytligt, vilket det måste vara för att ge intrycket att Ethan lever i en värld av knäppgökar.

Boken är genomtänkt, inget snack om den saken men i vissa fall kan den vara lite tramsig. Douglas har vissa sidor med X antal siffror av pi och annat konstigt flams. Det känns lite som att han försöker fylla ut boken och med tanke på att den mängden trams ökar på slutet så ger det mig intrycket av att han inte riktigt vetat hur han fullständigt skulle kunna gå i mål med den. Nu är jag kanske lite hård, men det är lite samma symptom som Liftarens guide till galaxen (och i den stannade jag halvvägs in för det var för mycket skit).

Sammantaget så rekommenderar jag boken! Den är bitvis skitkul och de 150 första sidorna är ett totalt mästerverk. Jag tror jag har lite extra kul över den eftersom det handlar om en IT-avdelning, men överlag tror jag alla gillar den här boken. Den är för övrigt helt perfekt för att läsas i en hängmatta i solskenet, så vad väntar du på?