Det okända

Jag inser ju mer jag går igenom mina gamla blogginlägg att jag gör en hel del impulsinköp. Det här var ytterligare ett och nu var det författaren som lockade. Han hade nämligen skrivit lite i en ”wikipediabok” (”Världens största konspirationer” som nämndes i inlägget om ”Historiens största mordgåtor”) och jag hade lagt hans namn på minnet. Den boken heter ”Det okända” och har den charmiga undertiteln ”Övernaturliga fenomen från Sverige och världen”. Yay baby, här ska läsas!

Det första som möter läsaren är en äckligt liten text i pocketformat. I mitt tycke får de gärna göra den tjockare för att göra texten mer lättläst (och då går det snabbare att läsa den). Men nog om det här enormt störiga elementet, jag kom igenom de 234 sidorna. Vad är då det okända i den här boken? Jo, det är spöken, utomjordingar, lejon i Finland, drakar i Sverige, indiska reptricket och härliga saker som slumpen, folktro och mirakel. Var ska vi börja?

Författaren Clas Svahn är ordförande i riksorganisationen Ufo-Sverige. Han säger sig dock vara skeptisk till utomjordingar. Problemet med boken är också att det är väldigt mycket utomjordingar i den. Han tar upp galningar som vill ha uppmärksamhet och berättar vilt om deras upplevelser med utomjordingar. Ett intressant fall som han tar upp är två personer på en roddbåt som trodde sig ha sett ett UFO. Faktum är att säkerhetspolisen hemligstämplade det hela utredningen om det och kom inte fram till något. Clas smular dock sönder alla argument om att det skulle vara ufo och kommer ganska snabbt fram till att det var ett flygplan.

När det gäller spöken och sådant nämner han självklart Engsö Slott som sägs ha lite spöken. Han tar även upp ett antal bilder som det sägs föreställa spöken. Det är dock alltid suddigt ut av bara tusan och överlag riktigt ointressant.

Det som dock är kul är galna berättelser om folk som säger sig att sett lejon i Finland (som skulle rymt från en cirkus). Han nämner även om drakar i Kina och kommer då till att det tydligen setts drakar i Sverige. Kan man göra annat än att skratta åt galenskapen? Sedan har vi det klassiska ”indiska reptricket” som han också förklarar. Bilden på hur det kan ha sett ut är klart underhållande!

Sedan flummar han även in på områden som parapsykologi, slumpen och förbannelser. Det blir dock aldrig speciellt mycket fart i boken. Till skillnad från den wikipediaboken han hade medverkat i tidigare var den här segare. Summa summarum är att inte är den bästa wikipediabok jag läst och jag kan inte rekommendera den, om du nu inte är extremt nyfiken på området.