jPod – Säsong 1

Böcker som sedan blir TV-serier finns det säkerligen hundratals av, men att hitta guldkoren är alltid svårt. Framförallt brukar böckerna alltid vara bra mycket bättre och genom formatet så blir de djupare och persongalleriet mycket mer rikt och intressant. Besvikelsen brukar alltså vara stor ifall man inte börjar med att se TV-serien och därefter läser boken.  Den här gången gjorde jag tvärt om och det var faktiskt ett lyckodrag. Upplevelsen blev starkare och mycket mer angenäm!

Ifall du läser recensionen av boken så läser du att det var en kul bok, men som inte klarar sig rakt igenom. Det är främst på slutet av boken som den tappar, men däremot är början helt brilliant. Klarar sig gör däremot TV-serien under hela första och enda säsongen och den utgår i stort sätt bara ifrån boken. Fast vid andra halvan av TV-serien så börjar den ändra sig och går utanför ramen. Det är då boken dippar och serien blir superduperbra!

Jpod består fortfarande var samma härliga gäng som i boken. Alla har fortfarnade samma skruvning och skådespelarna gör ett fantastiskt bra jobb med att vara skruvade. Man känner igen dem från boken helt enkelt och huvudpersonen Ethan, som spelas av David Kopp, är precis så menlös och nördig som man vill ha honom.  Han pappa är nästan ännu mer knäpp än i boken och Kam Fong, fixarkinesen, är en perfekt fixarkines.

Tyvärr blev aldrig serien längre än en enda säsong, så man känner ett sug efter att ha sett serien som inte försvinner. Det hela slutade nämligen med en perfekt cliffhanger som hade kunnat fortsätta hela säsong två och fortfarande vara underhållande. Det kändes verkligen inte som om serien hade körts slut, men tvärr tror jag målgruppen inte följde den på TV, utan laddade hem den.

Så, nu rekommenderar jag dig att läsa min bokrecension, köpa boken (och läsa den) och därefter se TV-serien för den kombinationen blir galant!