Shantaram

Vad gör man under en semester? Jo, man plockar fram en tjock bok, som ska vara superdupermegabra och lägger sig på en 35-gradig strand och läser ut den. Därefter tänker man ”wow, vilken bok” och så slutar semestern och man ska fortsätta jobba. Shantaram är en sådan där superdupermegabra bok som är en kloss på nästan 1 000 sidor som passar perfekt till semestern!

Sådana här klossar brukar ha en tendens till att kunna bli sega för antingen är det för mycket detaljer, eller så är det en författare som inte kan hålla uppe händelsernas relevans och frekvens, utan den faller halvvägs. Nu är Shantaram faktiskt inte den typen av bok, utan det kommer nya saker som konstant matar läsaren och man får hela tiden lagom med detaljer för att inte djupet ska försvinna, men inte för många så att tempot blir långsamt. Det här är ett mästerverk, faktiskt.

Boken är en självbiografi och handlar om författarens liv. Han heter Gregory David Roberts och han råkade sabba sitt liv, bli heroinist och begå väpnade rån för att få pengar för mer heroin. I den här misären hoppades han att poliserna bara ska skjuta honom, men det gjorde de inte, utan han fångades in och sattes i ett hårdkokt australiensiskt fängelse. Där inne var det hårt, tufft och han fick kämpa så medfångarna satte honom i det där facket där han ansågs vara hårdkokt. Hur som helst tröttnade han på att vara inne så han flydde fängelset, landet och hamnade slutligen i Bombay.

Det första han gjorde var att han träffade en guide som hette Prabaker och han visade Bombay. Inte bara turistgrejerna, utan även slavförsäljning och allt annat omysigt som Indien hade att erbjuda. Det här var Indien på 80-talet så jag får hoppas att tjugo år har fått en del av det där att försvinna. Efter många konstiga vändor i sitt liv så hamnar ”Lin” (författarens smeknamn i Bombay) i ett slumområde, i ett maffiagäng, i afghanska kriget emot Sovjetunionen och så fortsätter det under 1 000 sidor. Variationen är konstant och imponerande!

Karaktärerna som är i boken kommer och går, men det blir aldrig en så stor mängd av personer att det är aldrig svårt att veta vem som är vem. Dessutom har varje person en mycket viktig del i berättelsen och Gregory använder alla karaktärer för att föra historien framåt och om karaktärerna inte är viktiga för handlingen så går han inte in på dem. Det är en imponerande konst och det är faktiskt få författare som jag har läst som lyckats med det konststycket.

Miljöerna som boken beskriver är alltid helt makalösa och man undrar hur de ska lyckas spela in en film baserad på boken. Framförallt att man inte kan få dem lika storslagna, skitiga, och fyllda med kärlek. Det ryktas om att skådespelarna till och med sänker sina löner för att få spela Lin och jag hoppas de väljer en riktigt bra skådespelare för filmen kan bli en Oscarvinnare, om den får rätt budget och rätt skådespelare.

Så nu rekommenderar jag er att ta semester snart och faktiskt läsa den här boken. Det var en av de bästa böckerna jag någonsin läst. Det är garanterat en blivande klassiker som man bara måste ha läst för den här kommer aldrig bli omodern, utan vara det ultimata beviset på varför Indien är ett så fascinerande land.