Det finns en massa wuxia-filmer från Hongkong och de flesta är riktigt dåliga, men så finns det även vissa speciella filmer. En av dessa är definitivt Iron Monkey. Det är en film från början av nittiotalet med ett tema som påminner om en viss brittisk hjälte som gömde i en skog och tog från de rika och gav till de fattiga. Ni kanske kan gissa vem?
Iron Monkey handlar om en doktor som har en alternativ identitet som ”Iron Monkey”. Som Iron Monkey tar han från de rika och ger till de fattiga och på frågan om det här känns som en kinesisk Robin Hood är svaret ”Självklart!”. Det här är nämligen en kinesisk Robin Hood-rulle, men istället för att gömma sig i skogen är han maskerad och kan därför ha en sjukmottagning utan några som helst problem. Varför tänkte inte Robin på det?
Iron Monkey blir med tiden ett stort problem för provinsherren och han vill därför fånga in Iron Monkey. Genom en rad incidenter ska Wong Kei-Ying (som spelas av Donnie Yen) fånga in honom. Wong Kei-Ying är en kinesisk historisk person som var kung fu-mästare. Han ingick i en grupp som kallas för ”de tio tigrarna från Canton” och de sägs ha varit helt fantastiskt duktiga slagsmålskämpar. Wong Kei-Ying får ett barn med en kvinna som enligt legenden dog i barnafödseln av ”Tigern efter de tio tigrarna från Canton”, nämligen Wong Fei-Hung.
Wong Fei-Hung porträtteras hur ofta som helst i Kina och det finns ett oändligt antal filmer om honom. Inget av det som berättas i de filmerna brukar vara sant och lika så är det i det här fallet, men det bryr man sig inte om som tittare. Tyvärr är manuset alltså sunkigt, om man ska vara helt ärlig. Det gör dock inget för en wuxia-film ser man bara p.g.a. häftiga scener när de slåss på ett övernaturligt sätt.
Filmen tog flertal månader att spela in, vilket varken är eller var standard i Hongkong, men regissören Yuen Woo-ping brukar alltid kunna få till en budget som låter honom få hålla på längre. Han behöver även den extra tiden, eftersom han kräver så enormt mycket av skådespelarna under actionscenerna. Yuen Woo-ping har en fantastisk karriär och det går att nämna massor av filmer som han varit med och gjort. Han har dock specialiserat sig på främst actionsekvenser och ligger bakom slagsmål i filmer som Crouching Tiger, Hidden Dragon och The Matrix. Det som gör honom så populär är dels att han lyckats kapitalisera på kvalité samt att han han älskar att filma är detaljer som att någon sparkar en pall och så snurrar pallen flera varv och landar elegant.
Det finns ett barn i filmen som spelar Wong Fei-Hung. Det brukar aldrig vara något positivt, men den här filmen spelas barnet av Tsang Sze-Man som är enormt duktig och Yuen Woo-ping har regisserat henne grymt bra. Det blir aldrig så det känns överdrivet när en tolvårig, spinkig kinesiska klipper till en fullvuxen människa. Att hon dessutom spelar en lillkille märker man inte heller av. Hon ser faktiskt manlig ut.
Något som självklart är häftigt och gör den här filmen sevärd är alla slagsmålssekvenser. Den är faktiskt packad med en hel uppsjö av dem och det är mycket flygande, olika kung fu-stilar (ormen och tranan osv) så variationen är god. Det är aldrig samma typer av rörelser (utom vissa coola och utmärkande) och det levereras i ett högt tempo. Något jag lade märke till efter tredje gången jag såg filmen (är uppe i fem, sex gånger nu) var hur man hela tiden trappar upp slagsmålen och ser till att tempot är högt. Först slåss de sämsta, sedan kommer något bättre och därefter någon ännu bättre. Det leder till att man hela tiden undrar vad som kommer härnäst.
När vi ändå är inne på slagsmålen kan vi behandla alla specialeffekter och alla trådar som används. Dessa har aldrig retuscherats bort för man lyckas hålla belysningen på ett sådant sätt att de inte syns. Man förstår ibland att det sitter en lina, men den syns inte. Nu har de en enorm erfarenhet av det här i Hongkong, men jag imponeras av det varje gång. Nu på senare tid, så som i Crouching Tiger, Hidden Dragon har man dock tagit bort dem digitalt. Kanske därför de nu gör filmer där de kan springa på vatten?
Budgeten för filmen var på 20 miljoner USD, vilket var högt för en slagsmålsfilm. Det syns, genom att man har byggt upp en hel liten stad på riktigt som troligtvis hade kunnat fungera som boende och man har en fantastisk slutscen. Just den scenen är något som jag faktiskt inte sett i någon av de andra 100 filmerna från Hongkong jag sett.
Om man summerar det hela, bör jag säga är det en vacker film. Det är häftiga färger, vackra kameravinklar och bra skådespeleri. Sedan blir Robin Hood-liknande manus sällan djupa, men det duger och presenterar slagsmålen väl. Jag rekommenderar er att se Hong Kong Legends-utgåvan av filmen (skippa platinum-utgåvan om den kostar mer) och för guds skull, se den inte dubbad för det är ingen behaglig upplevelse.
| Sammanfattning | |
|---|---|
| Tre plus: |
|
| Tre minus: |
|
| Köpvärd: | För vissa |
| Riktpris: | 100 SEK på Ebay |
| Kommentar: | En klassisk Hongkongfilm med bra skådespelare, grymt bra regissör och fantastiska slagsmålsscener. |
