Ett av de första spelen som jag köpte till Playstation 3 var The Darkness. Inte för att jag läst serietidningen och inte heller för att jag gillar förstapersonsskjutare till konsol. Nej, själva anledningen till köpet var att Starbreeze hade utvecklat det och jag vill spela deras spel för annars vet jag inte hur pass bra produkter de gör.
The Darkness släpptes alltså till Playstation 3, men även till Xbox 360. Anledningen till att det inte kom en PC-version sägs vara p.g.a. piratkopiering. Förläggaren antog att det skulle bli en förlustaffär eftersom konsumenter piratkopierar spelet till PC istället för att köpa någon av versionerna. Skillnaderna mellan PS3- och 360-versionerna sägs inte vara stora. Kontrollen sägs vara lite bättre på 360 och lika så grafiken, men man får fler konstiga TV-klipp och liknande på PS3. Överlag hugget som stucket med andra ord.
Det här spelet släpptes tidigt i den nuvarande konsolcykeln. Det var på marknaden redan våren 2007 och Playstation 3 hade släpps till julen innan. Att det här är alltså lite av ett experiment till den nya generationen och det tycker jag även märks. Det känns som den föregående generationen i många avseenden men grafiken är snyggare, ljudet vassare och många fler detaljer. Det här spelet är gjort för att man ska upptäcka alla detaljer. Det finns graffiti som inte känns som om det återanvänds på flera ställen, det är alla karaktärer i spelet och hur de interagerar med dig och egentligen allt smått och gott du kan tänka dig.
The Darkness handlar om Jackie Estacado, en föräldralös snubbe som växt upp med New York-maffian. Han fyller 21 (fast han ser ut som 30) och på sin födelsedag trollas The Darkness-kraften ut och har får två hjärtätande demonhuvuden vid sidan om sig. Måste vara en ganska vrickad upplevelse för snubben. Den är kraften gillar dock inte ljus, vilket säger sig självt av namnet, så du har ett spel där du under hela spelets gång måste prickskjuta lampor som en toker med handkontroll (vad jag avskyr sådant!).
Som om livet inte är jobbigt nog med att ha en överdimensionerad parasit i kroppen så vill maffialedaren Uncle Paulie ta livet av dig och din tjej. Därför ska du nu alltså krossa hans imperium och ta livet av honom. Du kommer också försöka ta kontrollen över parasiten och hur det går får du se för dig själv.
Spelet har en välskriven historia och detta i kombination med att bra röstskådespeleri ger en trevlig stämning och det är egentligen den stora behållningen med spelet. Spelet utspelar sig till största delen i New York, men istället för att få en hel stad som GTA har du en ganska snitslad bana och du kommer med tiden hitta runt utan några större problem.
Det som är dåligt med spelet är att mitt i allt New York-vandrande kommer du hamna inuti The Darkness och då utspelar det sig i en flippad andra världskriget-värld. Den världen är bara konstig och riktigt tråkig att spela igenom. Kämpa dock på, om du nu ändå spelar spelet, för New York-världen är så mycket roligare.
Spelet är väldigt lätt om du orkar skjuta alla lampor, vilket du dock kommer tycka är ruskigt tråkigt. Därefter kommer du utnyttja The Darkness som är alldeles för kraftfulla för att spelet ska ha utmaning. Sedan är spelet väldigt linjärt, precis som Riddick-spelen, men i en öppen värld bör spelet inte vara linjärt. Jaja, det är en snygg värld ändå.
På det stora hela är spelet okej, men jag hade roligare timmar med Riddick. Riddick har fått en uppföljare nu under 2009 med undertiteln Dark Athena (och där ingår det ordinarie spelet, Escape from Butcher bay), och de fem timmar jag spelat av det är än så länge roligare än The Darkness. Spelet rekommenderas om du har lite för mycket tid över, men det är inget du behöver titta närmre på om du missat det.
| Sammanfattning | |
|---|---|
| Tre plus: |
|
| Tre minus: |
|
| Köpvärd: | Nej, finns bättre spel |
| Riktpris: | 100 SEK |
| Kommentar: | Värt sin hundring, men inte mer i dagsläget. Spana hellre in The Chronicles of Riddick: Dark Athena eller någon annan shooter. |
