Assassin’s Creed

Jag har en gång i tiden spelat igenom Prince of Persia: Sands of time och det utvecklades av Ubisofts Montreal-studio. Dessa gjorde sedan två uppföljare till den persiska prinsen som jag spelade lite på. Tyvärr saknade de allt som gjorde Sands of time till ett av de bästa spelen som jag någonsin spelat.

Ubisoft Montreal har sedan dess släppt ett stort antal spel och de flesta med bra varumärken, men spelen har tyvärr inte varit så pass bra att recensenter utropar dem till årets bästa spel. De har snarare bara varit mycket stabila produkter, som på pappret ser enormt häftigt ut men spelmässigt till viss del floppar.

Om vi tittar tillbaka på hur det här spelet blev så hypat, bör vi börja kolla på den första trailern. Den introducerades under den stora spelgalan E3, 2006.

När man ser den undrar jag vem som inte känner en spellust och det är inte konstigt att hypen byggdes upp.

Vid release så hade den denna trailer:

Spelet släpptes till julen 2007 och skulle troligtvis vara Ubisofts stora spelsläpp för julhandeln, precis som Assassin’s Creed 2 nu varit för julhandeln 2009. Spelet släpptes till PS3 och till Xbox360 och under våren 2008 till PC (med lite mer grejer att göra). Spelet sålde, enligt Ubisoft själva, mycket bra och personligen tror jag att det var för att man hade gjort ett riktigt gediget PR-arbete.

En viktig komponent som gör det här spelet häftigt och som byggde upp hypen kring spelet, är att spelet utspelar sig under det tredje korståget, år 1191, (vilket är ungefär samma tidpunkt som Arn-serien utspelas). Du är dessutom en lönnmördare och kan springa runt upp på tak, hoppa mellan hustaken och göra djupdyk ner i höstackar, samt utföra mord på nio stycken hårdkokta dummingar.

Som ni kan se i båda trailarna ovan är spelet är helt makalöst vackert. När man slår igång Assassin’s Creed för första gången känns det verkligen som om det här spelet är det perfekta tredjepersonsspelet och när man börjar känna på hur kontrollen är vid slagsmål märker man att den är riktigt bra. Animeringen av huvudpersonen Altaïr är ruskigt bra och hela produktionen känns verkligen välgjord.

Miljöerna i spelet känns realistiska och de olika städerna man besöker har alla sin egen stil, precis som alla städer har i verkligheten. Grafiskt sätt börjar spel i allmänhet dessutom bli så bra att man faktiskt har svårt att skilja på spel och verklighet. Det som känns minst realistiskt är animeringarna som personer som pratar har, men det kommer att komma med tiden.

Problem med spelet finns dock och det främsta problemet är att spelet är otroligt ensidigt. Har man spelat 3 timmar in så har du verkligen gjort allt som du kan tänkas göra i spelet. Kvar är alltså samma spel, med lite mer handling, upprepat tre gånger till. Sedan är slagsmålen baserat på kontringar, vilket gör att det blir segt att slåss.

Det sägs att man inte kan spela det här spelet efter att ha spelat uppföljaren. Därför rekommenderar jag dig att spela tre timmar av det här och sedan läser du resten av historien på Wikipedia. Börjar du med tvåan utan någon bakgrundshistoria förstår du inte det hela. Så summan är att tyvärr är det här inget spel man ska lägga ned tid på att spela igenom, men man ska spela det bara för att det är så vackert!