Uncharted

Indiana Jones har aldrig gjort sig bra som TV-spel. Vissa av dem är definitivt godkända, men aldrig att en gamer har känt ett sug efter Indiana Jones-spel. Definitivt inte nu när kopian och höjdarserien Uncharted finns. Jag har nyligen spelat igenom ettan och är ruskigt nöjd.

Du spelar en karismatiska filuren Nathan Drake och han har en snygg reporter med sig som ska rapportera om hans äventyr för en TV-kanal. Hon heter Elena Fisher och bryr sig verkligen om att få en story och verkar ha mottot ”aldrig utan min videokamera”. Därför följer hon med Nathan ut på sjön och där hittas en skattkarta efter Sir Francis Drake, som Nathan tror sig vara en avkomma till.

Nu ska de följa kartan och Nathan tror att det är bäst sticka ut på skattjakten med den gamle räven ”Sully”, som är en lite konstig polare och inte den läckra Elena. Kartan säger sig leda till den stora skatten, ”El dorado”. Det som är coolt är hur författarna av storyn faktiskt känner till mysteriet om ”El dorado”, även om den är anpassad något till att passa in här. Ni kan läsa mer om legenden på Wikipedia.

Hela historien har väldigt många vändningar och tempot är faktiskt ovanligt högt. Det är med andra ord precis som det ska vara i en äventyrsmatiné som Indiana Jones- eller Mumienfilmerna. Men precis som de filmerna är det här alltså inget mästerverk, utan historien är simpel men effektfull. Själva spelet berättar historien genom väldigt välgjorda mellanfilmer, men du kan dock inte påverka den alls genom hur du spelar och det är lite tråkigt och minskar värdet med att spela om spelet.

Det man som spelare ska göra, för att se alla roliga mellansekvenser, är att hoppa mellan klippor, hustak, väggar och så vidare och sedan ska man skjuta gangsters i mängder. Det är aldrig ett överflöd av ammunition, så man får ta det lite lugnt. Man kan även springa mot fienden och spöa upp dem utan skjutvapen. Då får man ammuntionsbonus, vilket är en bonus (doh!). Filmen under visar hur det fungerar tydligt hur pang-pangandet fungerar.

Faktum är att hela spelet är lika linjärt som ett vattenpass. De försöker inte ens gömma det på något sätt, utan det är verkligen bara en väg man kan ta så du kommer inte gå vilse. Lyckas du så hör av dig så jag får ett gott skratt! ;-) Det skadar dock inte att det är lika linjärt som Tone Bekkestads rygg, eftersom upplägget är väl varierat och riktigt snyggt (till skillnad från Tone). Spelet utspelar sig till största delen i en djungel, men viss variation av miljöer finns och då mest grottor och annat sunk. Spelets tempo flyter på fint, men det finns ett parti med en vattenskoter som är döfött. Inte bara att tempot sjunker, så ser vattenskotern mer ut som att den flyter som en gummibåt.

Att spelet rent tekniskt känns som en välgjord kopia av diverse olika spel tycker jag varken hör hit eller spelar någon roll. Spelmekaniken fungerar nämligen friktionsfritt och det är riktigt underhållande. Ljudet känns snott från mängder av matinéfilmer och tempot och det är perfekt i kombination med handlingens alla tvister och det mystiska som alltid ska finnas i matinéäventyr. Spelet är perfekt inom sin genre, men det är inte ett perfekt spel. Man ska alltså inte vänta sig världens bästa spel, bara en sjuhelsikes spelomgång. Det är precis så lättsamt och roligt som ett spel ska vara.

Jag är riktigt imponerad av spelet och jag kommer definitivt spela uppföljaren. Det sägs vara ännu mer välgjort, så jag antar att man ska spela ettan innan uppföljaren för att inte bli besviken. Spela det här ska man dock definitivt göra, för att hitta den här spelkvalitén för 200kr är verkligen en sexig deal. Köp!