Assassin’s Creed II

Ni kanske minns att jag fann lönnmördarliret Assassin’s Creed fruktansvärt upprepande, vilket förstörde hela spelet. När min fantastiska sambo ville att jag skulle få ett spel i julklapp så gick rösten ändå på uppföljaren, för jag hade hört att de hade smiskat upp det  och faktiskt förvandlat det till att bli riktigt kul.

Som vanligt i de senare inlägg jag gjort så börjar vi men en trailer som introducerar spelet:

Tyvärr har jag inte statistik på hur många som faktiskt ser på alla trailers jag matar in så jag får återberätta den. Handlingen tar vid där del ett slutade och handlingen för del ett går att läsa på Wikipedia om du inte orkar spela första spelet (vilket jag förstår om du inte gör). Du kommer då heller inte förstå varför din huvudkaraktär springer ut, med en läcker kvinna, från ett ställe där alla försöker döda dig. Det här spelar dock mindre roll eftersom spelet huvudsakligen inte utspelas i verkligheten, utan till största delen under 1400-talet i norra Italien.

Som Italienare får du varken tillverka pizza eller pasta, men däremot förföra kvinnor som en riktig Casanova (fast han dök upp i historien först 300-400 år senare) och inte minst, hämnas på Tempelriddarna som tog livet av din farsa och bror. Lönnmördarna, som du (och din döda pappa och bror tillhörde) är inte direkt polare med tempelriddarna vilket du hajar om du lirat genom första spelet. Det har dock gått över 200 år sedan dess, fast det där med att bli vänner har klanerna inte riktigt förstått än.

Till din hjälp att hämnas har du lite coola vapen som förbättras av din vän Leonardo Da Vinci. Det är så klyschigt att man mår lika illa som efter en personalfest, men det var väl det enda sättet spelskaparna Ubisoft kunde få in en flygmaskin på 1400-talet, som dock används alldeles för lite. Vapenarsenalen har utökats sedan slutet av 1100-talet och består nu av allt möjligt. Det är inte bara längre svärd och lönnmördardolken, utan även yxor och spjut med mera. Detta inkluderar även en pistol! Slagsmålen har dessutom blivit roligare sedan första spelet, men det är fortfarande baserat på att de slår första slaget och du kontrar.

Spelaren har även fått en garderob och du kan nu se cool ut i olika färger. Tyvärr finns ingen Pikachu-kostym för att skrämma 1400-tals-folket, utan det gör vissa av mantlarna av sig själva. Det här är dock inget du behöver aktivt lägga ned tid på, även om man som italienare vill vara ruskigt moderiktig. Liten udda detalj är att ingen annan i hela spelvärlden har samma sköna stil som du, ifall det nu naturligtvis inte är din lönnmördarklan. De har en klanmödaroutfit som ingen verkar känna igen…

Hela spelet känns lite som det första spelet skulle ha varit, men man fattade inte riktigt på skisstadiet hur man kunde hålla ihop spelet och få det bra. Därför har man rättat till det mesta, utom att man lönnmördar väldigt synligt, vilket är lite av en ”epic fail”. Ofta dödar du liraren genom att ha en grupp sexiga damer kring dig, går ut ur gruppen och sätter dolken i ditt offer och sedan springer illa kvickt därifrån medan alla tittar på.

Något som är bra i spelet är att du nu kan simma, vilket inte gick i ettan av någon outgrundlig anledning. Det kan dock inte fienden, vilket är mycket konstigt då de kan skutta på taken som ett gäng bergsgetter. Du kan dock skutta ännu värre! Sedan när du mördar offentligt kommer det upp lite affischer på dig, men det är bara riva ned dem från konstiga platser och vips känner ingen igen dig. Hur någon satte upp en efterlysningsaffisch på fjärde våningen, där ingen jävel verkligen kan se den, har Ubisoft inte riktigt orkat tänka på. De tänkte nog att det var kul att klättra lite extra, vilket de garanterat tänkte i första spelet.

När det gäller spelets tekniska detaljer är allt ännu mer putsat. Grafiken känns mer levande, mer varierande och ännu bättre. Variationen i den grafiska stilen är dessutom på en ”lagom” så att den inte blir MTV-osammanhängande. Miljöerna känns mer realistiska, men brister finns självklart. Människor känns bara konstigt genererade i många fall, vilket de även är, men man interagerar inte med dem bättre än det föregående spelet. Att det är på det viset beror dock på att spelet har en stor värld som du kan utforska. Faktum är att den är enormt stor och känns rent spontant som 3-4 gånger större än ettan.

Första AC1 gick allt ut på att man hittade en tjome som sa åt dig ta hand om en jeppe. Jeppen var en dumming, men innan man gick rakt genom ytterdörren för att ta livet av honom så var man tvungen att ha en plan och få in ledtrådar genom att göra sidouppdrag. Det var detta åtta gånger om, ifall jag inte minns fel. Sedan kom man inte ihåg ledtrådarna så då tog man ändå ytterdörren. Nu har man styrt spelet mer till att man ska gå till plats A, men välj vägen själv och sedan är det lite fler mellansekvenser som för fram handlingen på ett mycket bättre sätt.

Genom att man gjort spelet mer styrt har man som spelare en mycket tydligare en röd tråd och det här spelet blir plötsligt mycket roligare. Det är inte minst ett bevis på att stora världar inte spelar någon roll för en gamer, om inte den röda tråden i världen finns. Det är även därför jag tror TV-spel fortsätter vara linjära historier och alla spel kommer inte bli stora sandlådor att leka i. Det är några få utvecklare som behärskar det, men de flesta fallerar.

Assassin’s Creed 3 tror jag kommer fokusera mer på nutiden, men att spela lönnmördare i London under industrialismens början, så som man hade kunnat tro ett spel baserat på Charles Dickens böcker hade varit. Nu tror jag tyvärr inte det blir så, men man kan alltid drömma.

Det här är en riktigt häftig upplevelse och jag tror inte du kommer få chansen till något bättre inom samma genre för än uppföljaren anländer. Tills dess kommer jag ge mig på de två tilläggen man släppt via nedladdning. De ska vara som AC2 när det är som segast, vilket faktiskt inte är tråkigt, utan bara lite fantasilöst. Jag rekommenderar det här spelet varmt, så det är ett spel som självklart bör stå i din spelhylla. Det är riktigt bra!