Uncharted 2: Among Thieves

För inte så längesedan skrev jag om ett spel som hade kopierat vad man gör i Tomb Raider (hoppar mellan klippor och skjuter på instormande fiender) och sedan snott manuset på nästa Indiana Jones-rulle. Det här föll mig i smaken, lite som en riktigt bra vinflarra gör för Bengt Frithiofsson.

Spelet handlar precis som förra gången om den sköna liraren Nathan Drake. Den här gången vaknar han upp i en tågvagn som hänger nedför ett stup. Han känner att han blöder och dessutom så måste han klättra upp för vagnen. Livet har nog varit mer muntert för honom och självklart ska det bli värre.

Jag ser verkligen Uncharted-spelen som interaktiva filmer för balansen mellan att du gör något och att något händer i en fem sekunder lång filmsekvens är hårfin. Faktum är att det säkerligen är flera timmar film inbakat i det här äventyret som tar ca 10 till 12 timmar att lira igenom. Den längden brukar jag tycka är för långt eftersom jag hinner tröttna, men här var det snarare tvärt om. Historien slingrar sig kring min fantasi och hade kunnat krama sönder den som en liten anakonda om det hade fortsatt längre. Det är verkligen imponerande hur de har lyckats variera spelet, göra så mitt hjärta kan att hamna i halsgropen och få mig att känna hur pulsen pumpar mer än Arnold gjorde på gym under toppen av sin karriär.

Sedan är den här Nathan fortfarande en cirkusartist när det gäller att hoppa på väggar, hänga utför stup med vacker utsikt och den här gången så behöver han även lite hjälp av sina medarbetare. De kvinnliga gillar han dessutom se klättra upp för stegar före honom. Jag tror faktiskt Naughty Dog som utvecklat spelet har en rumpdesigner. Rörelserna är, så gott jag kan bedöma, föredömligt mjuka…

Har man inte spelat ettan tycker jag dock man ska börja i den änden för det är verkligen synd att sumpa förhistorien till det här liret, även om man säkerligen kan det. Skillnaderna är inte så stora mellan spelen, man den här gången så (s)lirar du runt med en ny snygging (som dock har ögon som sitter så nära varandra att jag tror hon har ett cyklop när hon simmar) som heter Chloe. Chloe och Nathan har något härligt till och från-förhållande och tillsammans (typ) ska de leta upp någon ädelsten kallad ”Cintamani”. Självklart vänder historien ut och in på sig själv, fast undviker knuten och man undrar alltid vad som kommer härnäst.

Det kommer innebära att du, förutom att vakna blödandes i en tågvagn, är i ett Turkiskt museum, på Borneo, mitt i ett brinnande inbördeskrig i Neapel samt lite istäckta berg. Allt är dessutom helt makalöst snyggt och det kryllar av detaljer. Jag vet inte hur ofta man kan säga att man aldrig sett något snyggare spel, men det här är nog det snyggaste, enligt mig. Slår Killzone 2 och allt annat på en TV-spelsmaskin. Tror dock gamers fortfarande håller spelet Crysis som världens snyggaste, även om det lär ändras under året. Det som dock är riktigt imponerande med Uncharted 2 är att det fortfarande bara laddas när spelet startar. Sedan slipper du det och bara den bedriften är värd att lyfta i denna laddningstunga tid.

När det gäller spelmekaniken har inte mycket ändrats från ettan. Man har gjort spelet mer anpassat för att spöa upp motståndarna, mer flyt i allt och tryckt in lite mer variation. Det är, som man alltid säger, så här ettan skulle ha varit. Att det uttrycket i själva verket är en ursäkt att säga ”ge mig en tredje del snabbt för jag vill fan spela mer” är dock en annan diskussion…

Om man avslutningsvis ska ta upp några negativa saker så är spelet fortfarande definitionen av linjärt. Jag tror faktiskt dansare kommer uppskatta det här för de kan öva bra hållning genom att ta inspiration av hur linjärt det är. Sedan kan man lägga till lite klumpigt smygande och att det är småfrustrerande på vissa ställen. Att AI:n är korkad och att man skjuter ner helt tokigt många vågor av fiender ibland är smällar man får ta i det här fantastiska matinéäventyret.

Jag kan fortsätta att berömma det här spelet i all evighet så lika bra att jag slutar nu. Det här är verkligen en linjär upplevelse utan dess like och jag känner inget sug efter att spela om det. Det gör dock verkligen inget för upplevelsen du får är makalös. Jag tror dock jag kommer spela om det om något år när jag glömt större delen av det. Tills dess längtar jag och drömmer om Uncharted 3.