Little Big Planet [PSP]

Jag har spelat det igenom här spelet på PSP och det är egentligen andra spelet i Little Big Planet-serien. Det första släpptes till PS3 i slutet av 2008 och sågs då som det nya sättet att spela plattformsspel. Det gick som en våg genom spelbranschen och majoriteten av recensenterna tyckte att Sony hade hittat sitt Mario-koncept som man desperat letat efter i ett årtionde. Synd bara att jag tycker det är mer spelglädje i yatzy utan motståndare än i denna söta, sirapssega sörja.

Little Big Planet är i grund och botten ett plattformsspel som går ut på att du ska ta dig från vänster till höger. För att blingblinga upp det något har man lagt in ett djup i bilden, vilket man gjort i spel under minst 15 år och så har man gjort det sockersött. I Playstation 3-versionen kan du spela med dina vänner, men det har man strukit ur den bärbara versionen. Det är på samma nivå i intelligensskalan som att springa maraton med kryckor…

Det som Sony gjorde med Little Big Planet till PS3 var att som försäljningsargument peka på att det här är ett socialt spel, precis som Singstar eller Guitar Hero. Främst eftersom du kan ladda hem banor som förvandlar ditt spel till något annat, och detta i den fantastiska kombinationen med vänner att dela denna charm och spelglädje. Synd bara att man stympat och sumpat det.

På PSP har man stympat PS3-versionen i fler sätt. Banorna hos lillebror är mindre, sämre och inte lika roliga. Det gör att man verkligen bara vill få klart skiten eller strunta i att spela det. Sedan har jag rejäla problem med att tycka om kontrollen i något av de båda versionerna. Den är lika sladdrig som Bambi är på isen. Jag saknar verkligen en inställning där jag kan ställa in och förbättra mitt skuttande.

Om man nu ska vara lite positiv också så måste jag berätta att spelet har ett mysigt och bra soundtrack. Tyvärr är följer inte musiken landet banan utspelas i, så det är inte kinesmusik (i brist på bättre ord, men tänk Crouching Tiger, Hidden Dragon) i Kina, joddlande i Österrike och Ricky Martin i Latinamerika. Dock är det ändå trallvänligt och känns faktiskt som man försökt få det lika bra som föregångaren. Grafiken är godkänd, om än lite för lågupplöst. Får dock tänka på att PSP börjar bli till åren och kommer nog bytas ut snart. Mobiltelefonerna börjar bli mer kraftiga än den här.

Slutligen måste jag nog lägga in en liten diskussion om spelglädje i ett spel som försöker vara lite roligt. Det finns flera plattformsspel som Little Big Planet där man försöker vara social och ha humor. Ett av de absolut äldsta är även ett av mina favoritspel, Bonanza Bros. Då är man två tjuvar (polarn är med och det är splitscreen) och humorn, tempot och friheten att klara banan ihop eller frivilligt gjorde det till en höjdare. Det var verkligen spelglädje och den håller i sig än i dag.

Little Big Planet känns så välregisserat, krystat och nästan för genomtänkt så spelet saknar den spontana humorn. Det är så svårt att sätta fingret på det, men jag tror det krävs spontanitet för att humor ska lyckas. Man ska absolut ha ett manus, men improvisation runt manuset blir ett måste. Harryson Ford, när han gjorde Star Wars, sägs ha varit lite spontan kring det han gjorde. Om ni minns hur han och Luke ska rädda ut Leia ur dödsstjärnan första gången och han lyfter en telefonlur för att avleda lite Storm Troopers. Det första han säger i telefonen är ”Hi! How do you do?”. Totalt spontan grej utanför manuset. Det är den här pusselbiten som behöver överföras till spelformat för att uppnå spelglädje.

Jag har redan nämnt i förbifarten att du kan ladda hem banor. Du kan självklart då även skapa dem. Genom dessa banor kan man ändra spelet till något annat. På PSP finns det knappt några banor tillgängliga, utan känns mer som en tom karaokebar. På PS3 är utbudet bra mycket bättre, fast nu är det den bärbara varianten vi snackar om…

Sammantaget försöker spelet leva på sin charm, men precis som någon annan än din egna fyraåring så är det inte speciellt charmigt. Köp spelet till PS3, om du ens ska ge dig på Little Big Planet. Jag är verkligen inte peppad inför uppföljarna, så vem vet, kanske sista gången jag lirat Little Big Planet.