Svensk Maffia fortsättningen

Svensk Maffia kom ut 2007 och nu slutet av 2010 kommer uppföljaren. Jag trodde faktiskt inte att man skulle släppa någon uppföljare, men jag hade uppenbarligen fel! Det här är verkligen bara mer av samma, men med tanke på att jag slukade den första boken så är det här rena julafton.

Första boken handlade om de olika större MC-gängen så som Hells Angels, Bandidos, Brödraskapet Wolfpack, Original Gangsters och ett gäng andra. Den förklarade tydligt hur det kom sig att de lyckades få fäste här i Sverige, hur de resonerar kring sina brott och inte nog med det hade man intervjuat flitigt från båda sidorna. Både gängen och polis m.m. hade kommenterat. Det var en riktigt läskig bok för man fick en inblick i en del av samhället jag aldrig varit nära. Har du inte läst den föregående boken så rekommenderas min recension samt att du faktiskt köper pocketen för nästan inga pengar alls.

Den här gången så presenteras några av de gängen jag efterfrågade i förra recensionen. Nu får man veta mer om Asir och Tigrarna. De behandlar även gäng som Black Cobra, Lion Family samt supporterklubbarna Red & White Crew och X-team.

Författarna beskriver även hur Bandidos och Hells Angels utvecklas åt var sitt håll. Hells Angels blir allt bättre på att göra brott som inte syns och som de tjänar ordentligt med pengar på. Bandidos är inte lika välutvecklade så där är brotten mindre och lättare att åka dit på. Det beskrivs även hur gänget Original Gangsters förfaller i och med att deras ledare inte kan vistas i Sverige. Turkiet lämnar nämligen inte ut egna medborgare (får man kommentera något om EU-ansökan här eller är det för politiskt?).

Något som man lägger mycket fokus på är Bandidos light, nämligen X-team. Dessa grabbar fick tydligen på nöten i Göteborg av ett nätverk av personer med härkomst från andra länder än Sverige. De fick i media smeknamnet Gårdstensalliansen. Dessa verkar man inte fått mycket material om så det utvecklas aldrig speciellt djupt mer än vem som sköt mot vem. Intressant är dock att Bandidos inte gick in för att stötta sitt supportergäng. Antar de hade bra skäl till det för vem vill vara supporterklubb till några som inte hjälper till?

Något man överlag har lämnat i den här boken emot den förra är att man inte försöker dyka ned djupare i ämnet om varför man går med i ett gäng. Författarna snuddar självklart alltid vid det, men utvecklar det aldrig till en djup diskussion. Det gör att boken håller ett högt tempo, ungefär som en deckare och undviker därmed att bli tråkig. Jag gillar verkligen deras sätt att skriva på och ämnet är otroligt intressant.

När det gäller saker jag tycker det är lite tunt om den här gången så är det vad som händer i Södertälje, Malmö/Rosengård och Rinkeby. Det är stenkastning och allt annat galet som verkligen behövs belysas. Troligtvis har de nog inte organiserat sig tillräckligt väl än att det ska utvecklas till regelbundna gäng och därför nästan omöjliga att belysa. Jag tycker även att det är synd att de inte tar upp något fenomen så som Vietnamesiska maffian…

Det ska väl tilläggas att källkritiken känns ganska dålig. Det är främst hänvisningar till författarnas artiklar i någon av morgon-/kvällstidningarna. Det känns ganska tunt och tråkigt. Jag förstår att man inte kan skriva ut vem man intervjuade av säkerhetsskäl, men att skriva en bok av detta slaget kräver bättre källkritik än sina egna artiklar. Framförallt när man vet hur usel tidningarna generellt är på källkritik.

Sammantaget så är det här bara en förlängning av första boken som var enligt mig en höjdarbok. Den här tycker jag är lika kul att läsa så den rekommenderas (efter att du läst den första boken).