Epic Mickey (Wii)

Som liten fick jag Castle of Illusion som ett av de första spelen till Mega Drive och därefter införskaffades World of Illusion, vilket var helt fantastiskt! Inte så många år senare slutade Capcom och Sega göra Disneyspel och det gick utför… fort… och de har därefter varit mer av rejäla magplask.

Jag brukar gilla plattformsspel. Conker’s Bad Fur Day, Daxter och så vidare är spel jag verkligen gillar. Det sitter säkert i från att man spelade Mega Drive, även om de nu för tiden är i 3D. Epic Mickey är dessutom skapat av en maestro som skapade Thief, Ultima och Wing Commander. Warren Spector som han heter, så hur kan denne man inte lyckas med Musse Pigg?

Det här spelet är alltså ett plattformsspel, om det inte framgått mellan raderna och du är Musse Pigg. Han har lyckats hälla ut thinner över ett magiskt land där alla gamla pensionerade Disneyfigurer hamnat. Shit pommes, det blir hög tid att dra ut penseln med färg och rädda denna magiska plats.

Det här spelet är släppt på Wii och där är ett problem för man saknar två analoga spakar (PSP har samma handikapp!). Det är verkligen inte spelets fel för det gör allt det kan för att fixa kameran (fast jag har inte spelat Mario Galaxy så jag saknar något vettigt att jämföra med). Det är dock ganska få gånger efter någon timme in som jag svär högt över kontrollen. Den är dock lite lätt bökig igenom hela spelet och jag hade inte velat ta den med på en dejt om ni förstår.

Spelet är sedan så in i helskottas vackert för att vara på Wii. Det är så perfekt när man kollar det grafiska och det känns inte laggigt eller som ett Wii-spel. Det hade nästan kunnat vara ett fult PS3-spel, faktiskt. Sedan har man packat den här vackra ytan med ordentligt många Disneyreferenser och det är det man verkligen uppskattar i spelet.

Den egentligt stora svagheten med spelet är tempot. Du förflyttas aldrig per automatik någon gång och det är ohyggligt irriterande transportsträckor. Det gör att man måste spela om samma sak många gånger och allt tappar det alla bra spel har, tempo. Sedan har man inte varierat det bra nog utan många av uppdragen är “gör samma sak fyra gånger men varje gång är det lite svårare”, vilket är lika kul som att pilla navelludd när det är slut på ludd.

Generellt kan jag rekommendera det här spelet om du gillar Disneys värld eller om du gillar plattformsspel. Svårighetsgraden är det egentligen för låg för mig, men det är för svårt för en tioåring. Det tog ändå 14-15 timmar att klara av för det finns en hel del att pyssla med. Kontrollen är dock det som gör det riktigt bökigt och det som hindrar en vettig och jämn svårighetsgrad. Tack då för Disneykänslan som slutligen blir den stora och riktiga behållning och anledningen till att jag ändå rekommenderar spelet.