Japans Historia

Något jag gjorde för lite mer än sex år sedan var att jag studerade japanska och då “ingick” det även kurser inom japansk historia, kultur, politik med mera. Jag fick för mig att läsa detta eftersom jag tyckte japanska var riktigt kul på gymnasienivå och det blev en naturlig fortsättning. Resultatet i slutändan blev dock en överdos av japanska.

Nu ska jag dock åka till Japan på semester inom en överskådlig framtid och eftersom jag släpat mig igenom ett år med CSN-skulder så ska jag väl ha lite utväxling av den tiden? Min plan är att börja med att läsa om Japans historia så jag har det färskt när jag läser guideböcker. Sedan kryddas det med samurajfilmer så man får en känsla av att uppleva historian.

Min lärobok i japansk historia var “A history of Japan” och den mindes jag som ett bra komplement till föreläsningarna. Jag ville dock inte gräva ned mig i den igen för jag såg att det hade kommit en ny pocket som heter “Japans historia” och det hade ju varit schyst om det kommit en bra bok på Svenska! Det blev ett klick och en bok hem.

Boken sträcker sig från tiden då japaner inte ens åt ris (faktum är att de var sist i hela Asien med det påhittet) och fram till våra dagar då det japanska ekonomiska underet hamnat i koma. Det är alltså väldigt mycket som ska klämmas in på mindre än 350 sidor. Jag förstår att det är svårt för författarna att avgöra hur pass mycket man ska fördjupa sig och det löses genom att bara glida lite ytligt på allt. Summan blir då att boken känns som att den behöver kompletteras med schysta föreläsningar.

Det är nog för att jag studerade det här och för att jag förde anteckningar som gjorde att jag inte tyckte att boken var rörig. De som inte har läst något om Japans historia innan denna bok kommer däremot att tycka att den är just rörig. Jag undrar även varför det roliga med Japansk historia är borta. Japan har en historia som nog bara kan matchas av den kinesiska. Det är nämligen hela tiden intensiva århundraden där det hela tiden sker något större krig, hot, internpolitik, nya religioner och så vidare. Det är dessutom mängder av historiska personer som gjort avtryck och en skillnad. Inget av allt detta spännande fördjupas man som läsare i, utan det nämns nästan bara med ett namn och så vidare till nästa grej.

Min lärobok som jag hade var lika ytlig som denna och därför krävs det att man antingen letar upp en bättre bok om Japans historia än de två jag läst eller att man har ett genuint intresse och plöjer flera av dem, letar upp viktiga personer på Wikipedia, för att få böckerna kompletterande och alla de små detaljer som gör historia levande.

Nu ska jag ge mig på TV-serien Shogun och lite samuarjfilmer som berättar och livar upp den japanska historian. Det här var en bra uppfräschning, men det var inte den ultimata boken om Japans historia. Det är en ytterst klassisk historiabok som av någon konstig anledning hamnat i ett pocketfodral.