Jag finner att det är något speciellt med att springa på sommaren. Inte för att jag jagar några resultat, utan jag är ute och mysjoggar och upplever lite härliga känslor.
På morgonen, om man får för sig att ge sig ut, är det ganska skönt. Det kan nästan vara lite kallt innan solens strålar har värmt upp luften. Benen känner sig lite extra frusna av att ha sovit och åtminstone jag är segare än uppvärmd kåda. Man sliter sig runt, trött och längtar efter frukost.
Vi har mitt på dagen. Det är oftast varmt vilket gör att utan rätt mängd vatten i kroppen blir passet tufft och man ångrar sig och börjar gå eller inser att man får ta resorb. Lyckas man springa förbi något badvatten tycker jag att man ska hoppa i. Det är lite sisådär att springa med blöta underkläder (mitt tips är att bada i fillingarna och torka av fötterna med t-shirten för att skorna inte ska få en konstig friktion), men överlag svalkas man hela vägen runt.
Min favorit är dock kvällen, två-tre timmar efter middagen. Solen håller på att gå ned, värmen i luften finns kvar och man bara njuter av att få avsluta dagen med en solnedgång, puls och en skön bror-duktig-känsla. Man springer sina kilometer och återigen är favoriten att avsluta löparturen med att bad. Det är kyler av skönt och man kan duscha utan att eftersvetta ned sängen.