Den här romanen handlar om en oljebaron i Kalifornien under oljerushen (slutet av 1800-talet och början av 1900-talet) som lyckades med den amerikanska drömmen. Han lyckades hitta olja och göra en klassresa från botten till toppen av pyramiden.
Oljebaronen investerar sin rikedom i nästa oljebrunn och lyckades bygga upp ett lönsamt bolag. Han mutar mer än gärna samhällsaktörer för att de ska bekosta vägar, underleverantörer för att prioritera leveranser till honom och så vidare.
Hans son “Bunny” Ross får växa upp och se sin far hantera kriser och utmaningar och lära sig hur affärer går till. Bunnys syster däremot behöver inte lära sig det här smutsiga arbetet, utan hon anser att hon är av fint blod (fast hennes far var fattig när han föddes) och lever ett societetsliv.
Det som är intressant i boken är synen på arbetare. Dessa sliter 12 h om dygnet och sover i baracker, men till slut organiserar sig dessa. Bunny slits då mellan det hårda, kapitalistiska synsättet och arbetarrörelsens krav på att få det bättre. Hans far sitter dessutom i en rävsax för om han går med på arbetarnas krav, som han vill göra, kommer hans konkurrenter förstöra hans kontaktnät. Han skulle bli bränd hos banken, underleverantörer med flera och därför går han en balansgång mellan att inte göra något och vilja göra allt.
Det är synd att författaren Upton Sinclair inte berättar mer om hur Bunnys pappa blev rik. Han nämner det på tre-fyra sidor, men dessa ger inte det djup som den karaktären förtjänar. Mannen som lämnades av sin fru, ryckte sig i kragen, jobbade satan och lyckades. Allt detta sker dessutom i en omtumlande tid. Det skulle varit en riktigt bra bok!
Den här romanen är den första delen av två, där följaren heter “Bunny Ross”. Jag har bara läst den här än så länge men jag skulle ändå rekommendera den, även om språket är gammalmodigt. Boken och översättningen är ändå närmare 100 år gammal. Orkar man inte med att läsa finns filmen “There will be blood” från 2007, även om den mer tar inspiration av boken än följer den.
Lärdomen från boken är att om man delar med sig av sina vinster i en verksamhet, blir det oftast lättare att bedriva verksamheten och därmed bättre för alla inblandade, än att försöka klämma ut sista kronan i alla relationer. Det är även en påminnelse om hur osmaklig en stekig livsstil kan te sig i andras ögon.
